Det finns dagar då även jag gråter mig till sömns och vill inte orka mer. Dom dagarna/nätterna är hemska, jag kan ligga vaken i timmar och bara tänka på allt och ingenting. Folk tycker jag borde vara starkare och visa att jag är starkare än vad jag igentligen visar. Men jag är inte så stark som alla runt omkring mig tror. Efter att jag förlorade dig markus så rasade allt. Jag visste att du någon gång skulle lämna oss och att det skulle komma den dagen jag fick beskedet att min vän inte levde längre. Men jag trodde inte det skulle gå så snabbt, att det skulle ändra sig så fort allt. På bara EN natt EN dag. Första tanken som slog mig var : DET ÄR INTE SANT. Jag låg i mammas famn och grät som aldrig förr, både mamma och jag mådde dålig och förstod inte vad som hänt. Den dagen var helt jävla åt helvete. Min pojkvän var påväg ifrån flygplatsen hur många mil ifrån mig som helst, jag hade ingen annan att prata ut med förutom mamma, hon var det som förstod mig mest då. Hon fanns där och finns ännu hela tiden. Men att förlora dig var som att en lättnat ändå släppte ifrån mitt bröst. En klump som fanns där i magen under åren du var sjuk, jag oroade mig hela tiden. Jag gick med ständig ångest om att jag aldrig åkte och träffade dig under sista tiden. Jag var för rädd, för feg för att se dig. Jag hade verkligen tänk att åka, men sen kom beskedet. Jag fick ta dagarna dag för dag och försöka vara stark nog för att stå på benen. Hade jag inte haft mamma och christoffer i det läget så skulle jag inte stått där jag är idag. Det var Markus som sa att jag verkligen skulle lägga ner mig i skolan, visa vem jag var och hur stark jag var osv. Jag gick inte heller på hans begravning. Jag var inte nog stark för det då. Jag ville verkligen inte, jag skulle aldrig klara det och samma åsikt om det har jag idag. Nu i efterhand är jag glad över mitt beslut att jag inte gick på begravningen, för jag var inte nog stark då. Nu är jag stark och jag lever vidare med våra minnen. Jag ville inte ha sista minnet från han från hans begravning. En nära vän ligger framför mig DÖD. Nej den tanken slog mig aldrig att jag skulle ångra mig, det gör jag inte heller. Folk tycker jag är dum och de när jag inte gick det men jag gjorde vad som kändes bäst. Du har det bra nu vännen, du har inte ont längre och behöver inte slita och kämpa mer för att leva vidare. Min älskade ängel, sov gott! Jag saknar dig mer än någonsin och jag älskar dig massvis markus karlsson.

Vi ses i nangijala gubben ♥