jag kan inte förstå, jag vill inte förstå att du är borta. jag lärde känna dig sommaren innan jag skulle börja 3an i lyrestad. jag hade precis flyttat till sjötorp lärt känna elin och tack vare henne lärde jag känna er alla andra. vi höll ihop nästan varje dag i 4 år, sen flyttade jag och då sågs vi för sällan. alla somrar och vintrar med dig. jag minns så väl när du,jag och kristoffer satt i lövhögarna när jag bodde på kråkängsvägen och vi kastade löv på varandra och bara skrattade. alla gånger vi badade eller när vi åkte på flotten. Och när vi sov hos marie och du hade på dig nattlinnet och du såg ut som en mormor jag saknar det verkligen. vi fanns för varandra hela tiden, vi hade vårat sjötorps gäng som umgicks hela tiden. När du ville åka till ica och köpa dendär chokladen för 5 kr och så skulle du smälta den i micron så brändes de. eller när vi gick vilse i skogen och allt vi gjort saknar jag mycket hela tiden, har gjort ända sen jag flyttade. jag hoppas du har det bra nu, du förtjänade ett bättre liv än dom här 3 jobbiga åren. vi fick låna en ängel för ett tag, nu är du tillbaka där du hör hemma! du kämpade så hårt min vän, men tillslut sa det stopp och din kropp orkade inte något mer. jag saknar dig och alla andra, må du vila i frid världens underbaraste och finaste markus <3