Hej Julias bloggläsare, de är Frida som bloggar. Julias kusin de vill säga ;)
Lite svårt att veta vad man ska skriva? Ska jag vara egoistisk och skriva om mig själv? Skriva något käckt om min kusin, eller bara något allmänt ointressant? Haha ja det är inte lätt asså.

Kan säga att jag saknar Julia. Mer än vad ni tror.
Vi har hållt ihop hela livet, trotts våra olikheter. Julia är den modiga tjejen som har lärt sig att stå på sina egna ben från första början, jag är den bortskämda flickan som inte skulle klara mig utan någon i min närhet. Jag beundrar Julia för den hon är, jag har alltid sätt upp till henne utan att ha berättat det för henne. När vi var små så var ju så avundsjuk på att hon var så modig, jag tyckte verkligen det. Jag tyckte hon var jätte cool och tuff. Ville vara precis som henne. Men då var vi ganska lika. Båda var busiga, hon vågade stå för det, jag drog mig undan. Vi ville se likadana ut, alltid likadana kläder. Julia hade det kämpigt, jag fick det jag pekade på. Julia kom alltid till mig, jag åkte ingenstans utan min mamma. Men jag saknar allt vi gjorde när vi var små. När vi satt i ett äppleträd i min trädgård och skrapade bort barken på trädet och använde fantasin och fick det att se ut som olika motiv, ofast djur. Vi lekte alltid att hon var min pojkvän. Hahaha det var så spännande, kärleken. Vi var oftast hemma hos min mormor och morfar som är hennes farmor och farfar. Vi åkte gärna och shoppade med kvinnan vi avgudade, mommo. Vi brukade sitta på varsin sida av en fotölj som morfar alltid satt i, så skulle han blunda så sprang vi runt och bytte sidor och sen pussa han på kinden så skulle han gissa vem som var vem. Frida och Julia. Julia och Frida. Vi hade våra idéer kan man väl säga. Vi växte upp, båda hittade kärleken, brydde oss mer om den än varann, vi gled isär. Båda fick sitt hjärta krossat. Vi försökte stötta varann samtidigt som vi själva mådde piss. Tillslut räckte det väl inte längre och vi berättade nästan ingenting för varandra. Jag tycker det är så tråkigt att vi har glidit isär. Och jag vill gärna träffas snart, det är då vi brukar inse hur mycket vi tycker om varann. Vi brukar slå varann, sparka varann, dra varann i håret, nypas, rivas och skrika elaka saker på varann med gråten i halsen, men det ligger alltid kärlek bakom det. Vi är envisa båda två och hatar att förlora. Då rycker man lätt ihop. Vi brukar inte säga förlåt till varann när vi bråkar, det slutar alltid med att det händer något galet så vi börjar as garva och bli vänner igen. Lite speciellt men det är såna vi är.

Julia du ska veta att jag älskar dig verkligen och saknar dig.
Jag ser upp till lika mycket som jag gjorde som en fjantig femåring, oavsett hur mycket jag har förändrats.
Nu blev detta som en lång roman känner jag.
Och jag valde att skriva om Julia.

Nu fick ni en liten blick på hur jag värderar saker och ting. Gillar ni det kan ni kika in på min blogg med ;)
www.fridacarooline.blogg.se

Pussar & Kramar till er allihopa!






GHAHAHHAA gud garvar sönder, alla hade vi en sorglig fjortis period.


nejnej inte redigerad ;)


I sommras, midsommar.

Jag älskar dig, vad som än händer, jag lämnar dig inte förän du ber mig!